Det ringde på dörren. Jag kollade genom kikhålet på dörren för att se vem det var men det var helt svart. Någon höll för. Jag tvekade med att öppna men gjorde det ändå. Jag öppnade dörren lite på glänt och kollade ut med ena ögat. Det var ingen där. Då såg jag ett ansikte...

Jag kände igen ansiktet på direkten. Han log sitt underbara leende. Jag kunde inte motstå det. Varför skulle Liam komma nu? Jag var så arg på honom. Men hur kan man vara arg på en sån här underbar kille. Nej, sådär fick jag inte tänka. Han hade svikit mig. Jag stängde igen dörren igen och gick och satte mig framför teven. Jag hörde att dörren öppnades. Fan! Jag hade glömt att låsa den.

Steg kom gående bakom mig och jag kände två händer som hamnade på mina axlar.
Han sa ingenting, bara stog där. Jag kände hans läppar mot mitt huvud sedan gick han runt soffan och satte sig bredvid mig.
- Liam. Vad gör du här? Jag vill inte ha något med dig och göra.
- Såhär är det Hannah. Jag har ingen aning om varför du är arg på mig. Och jag kommer inte lämna din lägenhet förrän du berättar varför du ignorerar mig.

Jag sa ingenting, orkade inte. Jag satt bara och tittade på teven, försökte förstå vad programmet handlade om. Men det var inte så lätt eftersom jag verkligen kände hans ögon som stirrade på mig. Jag tyckte om honom så mycket, men det jag hört att Louis kompis säga försvinner inte ur huvudet. Liam hade mig bara för tillfälligt, han utnyttjade mig bara. Åå, jag som tyckte om honom så mycket. Jag hade redan blivit förälskad i hans kyssar, hans armar, hela honom. Tårarna började rinna. Jag ville inte vara utan honom men han ville inte ens ha mig. Jag kände hans armar omkring mig. Han kysste min kind. Gud, jag var så kär.
- Snälla gumman, berätta..
Jag vände mitt huvud mot honom och kollade in i hans ögon.
- Igår när du var nere vid fansen så satt jag kvar i soffan. Jag hörde Louis och hans kompis prata. Hans kompis berättade att du...
jag blev tyst, jag ville inte säga mer. Tårarna bara rann och jag kunde inte hålla mig från att gråta.
- Han berättade att du.. att du.. bara hade mig för tillfälligt, du bara utnyttjar mig nu när du är i Sverige och du bara vill ha en tjej just nu.
- Hannah lyssna på mig nu. Den killen som du säger är Louis kompis. Han har försökt att förstöra alla våra förhållanden. Han är inte våran kompis. Han ljuger.
- Liam.. snälla. Jag orkar inte, jag vill inte vara med någon som bara vill ha mig i en månad och sen sticker. Är det vad du vill så får du leta efter någon annan.
- Snälla, du förstår inte. Jag har aldrig varit såhär kär i någon. Jag har aldrig känt mitt hjärta dunka såhär hårt när jag är med någon.
- Det är ingen idé Liam, jag är tillräkligt sårad så försök inte ljuga för mig mer.

Han satte sina händer på båda sidor av mitt ansikte och kysste mig. Gud vad jag hade saknat hans kyssar även fast det bara gått en dag.
- Jag älskar dig Hannah.. viskade han.

Varför gjorde han såhär? Han är helt oemotståndlig. Det gick inte att säga nej till honom. Jag verkligen älskade honom också.
- Jag antar.. att jag måste ge dig en chans, sa jag och försökte få fram ett litet léende.
- Jag älskar dig, sa han igen och kysste mig ännu en gång.