Det ringde på dörren. Jag kollade genom kikhålet på dörren för att se vem det var men det var helt svart. Någon höll för. Jag tvekade med att öppna men gjorde det ändå. Jag öppnade dörren lite på glänt och kollade ut med ena ögat. Det var ingen där. Då såg jag ett ansikte...

 

---

Jag kände igen ansiktet på direkten. Han log sitt underbara leende. Jag kunde inte motstå det. Varför skulle Liam komma nu? Jag var så arg på honom. Men hur kan man vara arg på en sån här underbar kille. Nej, sådär fick jag inte tänka. Han hade svikit mig. Jag stängde igen dörren igen och gick och satte mig framför teven. Jag hörde att dörren öppnades. Fan! Jag hade glömt att låsa den.

Steg kom gående bakom mig och jag kände två händer som hamnade på mina axlar.
Han sa ingenting, bara stog där. Jag kände hans läppar mot mitt huvud sedan gick han runt soffan och satte sig bredvid mig.
- Liam. Vad gör du här? Jag vill inte ha något med dig och göra.
- Såhär är det Hannah. Jag har ingen aning om varför du är arg på mig. Och jag kommer inte lämna din lägenhet förrän du berättar varför du ignorerar mig.

Jag sa ingenting, orkade inte. Jag satt bara och tittade på teven, försökte förstå vad programmet handlade om. Men det var inte så lätt eftersom jag verkligen kände hans ögon som stirrade på mig. Jag tyckte om honom så mycket, men det jag hört att Louis kompis säga försvinner inte ur huvudet. Liam hade mig bara för tillfälligt, han utnyttjade mig bara. Åå, jag som tyckte om honom så mycket. Jag hade redan blivit förälskad i hans kyssar, hans armar, hela honom. Tårarna började rinna. Jag ville inte vara utan honom men han ville inte ens ha mig. Jag kände hans armar omkring mig. Han kysste min kind. Gud, jag var så kär.
- Snälla gumman, berätta..
Jag vände mitt huvud mot honom och kollade in i hans ögon.
- Igår när du var nere vid fansen så satt jag kvar i soffan. Jag hörde Louis och hans kompis prata. Hans kompis berättade att du...
jag blev tyst, jag ville inte säga mer. Tårarna bara rann och jag kunde inte hålla mig från att gråta.
- Han berättade att du.. att du.. bara hade mig för tillfälligt, du bara utnyttjar mig nu när du är i Sverige och du bara vill ha en tjej just nu.
- Hannah lyssna på mig nu. Den killen som du säger är Louis kompis. Han har försökt att förstöra alla våra förhållanden. Han är inte våran kompis. Han ljuger.
- Liam.. snälla. Jag orkar inte, jag vill inte vara med någon som bara vill ha mig i en månad och sen sticker. Är det vad du vill så får du leta efter någon annan.
- Snälla, du förstår inte. Jag har aldrig varit såhär kär i någon. Jag har aldrig känt mitt hjärta dunka såhär hårt när jag är med någon.
- Det är ingen idé Liam, jag är tillräkligt sårad så försök inte ljuga för mig mer.

Han satte sina händer på båda sidor av mitt ansikte och kysste mig. Gud vad jag hade saknat hans kyssar även fast det bara gått en dag.
- Jag älskar dig Hannah.. viskade han.

Varför gjorde han såhär? Han är helt oemotståndlig. Det gick inte att säga nej till honom. Jag verkligen älskade honom också.
- Jag antar.. att jag måste ge dig en chans, sa jag och försökte få fram ett litet léende.
- Jag älskar dig, sa han igen och kysste mig ännu en gång.

---

Blev ett väldigt kort kapitel den här gången men jag tänkte att ni kanske ville veta vad som hände. Nästa del kommer antagligen imorgon men fortsätt komentera, det ger mig mer lust att skriva! xx

Jag kände klumpen i halsen, smärtan i magen. Jag tog min väska och gick ut därifrån. När jag gick ut från lobbyn hörde jag Liam ropa efter mig ”Hannah! Vart ska du??”

---

Jag vände mig om och kollade på Liam. Jag kände en tår som föll från ögat. Jag vände mig om igen och sprang till busshållplatsen.
- Hannah! Hörde jag honom ropa.
Bussen var vid hållplatsen så jag bara sprang dit och hoppade på och bussen körde iväg.
Jag såg Liam stå utanför och kollade på mig med ledsen blick. Jag grät bara. Tårarna kom hela tiden. Jag kanske inte hade känt Liam så länge, men jag hade verkligen blivit kär i honom. Och att han lurat mig såhär.. jag var så arg och så ledsen.

När jag kom hem så ville jag inte att mamma skulle märka att jag var ledsen så jag ropade bara
- Jag är hemma! Sedan gick jag in till mitt rum.
Tårarna rann från ögonen hela tiden, det kom fler och fler. Jag kunde inte sluta gråta. Jag tog upp datorn, loggade in på twitter och skrev ”I was really thought it was real, but it wasn't..”.
Jag la mig sedan i sängen och somnade. Jag var så trött eftersom jag hade gråtit så mycket.

Klockan var ungefär 19.00 och jag vaknade av att telefonen ringde. Jag orkade inte kolla vem det var.
- Hallå? Svarade jag sömnigt
- Hej.. jag förstår inte, vad har hänt? Jag kände genast igen rösten, det var Liam.
Jag la på, jag ville inte prata med honom. Han ringde flera gånger igen men jag svarade inte, jag lät det bara ringa. Jag orkade inte prata med honom, han hade verkligen sårat mig.
Jag gick till badrummet och tvättade av ansiktet så att mamma inte skulle se att jag gråtit. Sedan gick jag till köket och middagen var serverad. Det var lax.
- Hur är det gumman? Du är så tyst. Sa mamma
- Jag mår bra, är väldigt trött bara.
- Var det en lång dag i skolan?
- Ja det var det..

Vi åt upp och sedan gick jag och gjorde läxorna vi hade. Liam ringde hela tiden så tillslut stängde jag av telefonen.

Liams perspektiv:

Jag försökte ringa Hannah hela tiden. Jag fattade inte, hade jag gjort något? Jag var så förvirrad. Jag tyckte verkligen om Hannah. Hon var så underbar. Och så vitt jag visste så hade jag inte sagt något eller gjort något. Vid middagen satt jag bara tyst. Killarna pratade på men jag ville inte prata. Jag mådde inte bra. Hannah svarade aldrig på telefonen, den var inte ens på.
- Liam? Hallå, är du vaken grabben? Hörde jag Niall säga samtidigt som han slog till mig lätt på armen.
- Va? Ja, haha jag är här. Jag satt bara och tänkte.
- Är du okej? Vart tog Hannah vägen förut förrästen? Sa Zayn
- Jag vet inte, hon bara gick och när jag ropade efter henne så såg jag att hon grät. Jag vet inte vad som hänt, har jag gjort något?
- Nej det skulle du ju veta om du gjort något. Men du vet, tjejer och deras känslor.. Sa Louis
- Men det kändes verkligen som att det var riktat mot mig. Ska jag åka hem till henne imorgon eller något?
- Ja det kan du ju göra.

Vi ätit upp så gick vi ner till lobbyn och var där nere. Det var roligare där för där var det flera folk.
Jag kollade ut genom glasdörrarna och såg att det satt några tjejer kvar där utanför.
- Haha kolla. Tjejerna är ju kvar! Sa jag
- Kom vi går och snackar med dom. Sa harry

Vi gick ut och det var kanske 5 – 10 fans.
- Heej killar! Sa tre stycken i kör
- Hey babes! Sa jag och log mot dom.

Vi snackade lite med dom och tog bilder. Jag var väldigt trött efter allt som hänt med Hannah och det så jag gick upp till mitt rum och la mig.

Hannahs perspektiv

 

Det var Torsdag nu och studiedag. Fan vad skönt! Men jag sov ändå inte så länge, jag vaknade ungefär vid 10. Jag tog upp min telefon och satte på den. 10 nya sms från självklart Liam. På alla sms stog det något som ”Kan du förklara?” eller ”Förlåt, vad jag än gjort”. Jag kände en tår som kom . Då gick jag till badrummet och tvättade ansiktet. Det ringde på dörren. Jag kollade genom kikhålet på dörren för att se vem det var men det var helt svart. Någon höll för. Jag tvekade med att öppna men gjorde det ändå. Jag öppnade dörren lite på glänt och kollade ut med ena ögat. Det var ingen där. Då såg jag ett ansikte...